Massa jävla text (läs helst inte ens)


Well, det var ett tag sen jag bloggade, men ja. Kortfattat har jag väl inget speciellt att blogga om. Jag mår inte bra för tillfället, inte alls. Allt är för mycket just nu bara. Jag har förlorat den person som jag berättade allt för. Den person som fick mig att må bra varje dag, som fick mig att le. Och det förstör mig varje dag, på riktigt. Det värsta av allt är att den personen inte ens saknar mig ett dugg, medans jag verkligen GÅR UNDER utan att ha kontakt med den personen. Men det är bara en av tusen delar. En av tusen anledningar till att jag just nu inte riktigt har någon livslust alls. Det är så mycket jag bara skulle vilja skriva ut, ifall den här bloggen var privat. Men nu är den inte det, så det låter jag bli. Det finns alltid folk som mår bra av att andra mår dåligt. Jag har även förlorat ännu en person. Jag vet dock inte om man kan kalla det "förlora" när det var mitt val. Å andra sidan vet jag inte heller om man kan kalla det mitt val när det beror på andras handlingar. Jag vet helt enkelt ingenting längre. Jag vet bara att jag inte är stark nog att ta mig igenom det här. Jag klarar helt enkelt inte av det. Jag är helt lost i allt detta, och jag väntar egentligen bara på att det ska ta slut. Det är tragiskt ändå, att jag inte ens orkar försöka må bättre. Att jag inte ens orkar göra någonting åt saken längre. För jag har gett upp, ännu en gång. Vilket jag redan har gjort en miljard gånger. För det är det enda jag kan göra när det är såhär, det är att ge upp. Imorgon blir det också en jobbig dag. Både psykiskt och fysiskt. Andra personer hade tyckt att det är en relativt rolig resa jag ska på, men jag klarar fan inte av att se nöjet i sånt. Speciellt inte när jag inte har något val. Som sagt, jag har gett upp. Jag lever inte längre. Jag gör saker, men jag gör dem inte. Det är så svårt att förklara, men jag är inte levande. Jag överlever (på något konstigt jävla vis), men jag lever inte. Och det kommer jag nog aldrig göra igen. För jag kan inte föreställa mig hur det här någonsin skulle kunna bli bättre. Jag kan inte föreställa mig min framtid, ett liv. För alla jag känner lämnar mig. Eller så lämnar jag dem, för att de inte lämnar mig när jag pushar iväg dem. Det är så jag funkar. Jag är sån. Misslyckad. Helt totalt jävla misslyckad. Och i framtiden kommer ingen ha någon "skyldighet" att finnas kvar hos mig, och därav kommer ingen göra det heller. 

Okej herrejävlar vad rörigt, sorry. Men läs inte ens igenom det om ni inte vill bli helt mindfuckade, haha. 

Godnatt. Ännu en jävla helvetes dag imorgon igen. Som jag bara överlever igenom.


Om livet ska vara såhär så är det inte värt det.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0